Förordningen om Farligt avfall

Förordningen om Farligt avfall (SFS 1996:971) trädde i kraft 1 Januari 1997. I förordningen klargörs inledningsvis vad som  ska definieras som avfall enligt förordningen. Enligt förordningen ska exempelvis produkter vars användning förbjudits i lag betraktas som avfall vilket i sin tur torde innebära att sådana rivningsprodukter inte obehindrat kan återvändas. I bilaga till förordningen om farligt avfall anges vad som ska klassas som farligt avfall från bygg och rivningsverksamheten.

I förordningen om farligt avfall anges bland annat:

• Farligt avfall får inte blandas med annat avfall eller ens med annat slag av farligt avfall.
• Farligt avfall som uppkommer i yrkesmässig verksamhet får transporteras på väg endast av den som har särskilt tillstånd.
• Den som överlämnar farligt avfall för transport är skyldiga att kontrollera att såväl transportör som mottagare har tillstånd för verksamheten.

Exempel på farligt avfall som kan frigöras vid rivning:

• Isolermaterial som innehåller asbest
• Utsorterade fraktioner som innehåller bygg och rivningsavfall
• Utsorterade fraktioner som innehåller kvicksilver
• Utsorterade fraktioner som består av PCB-haltiga fogmassor, PCB-haltiga golvmassor, PCB-innehållande isolerrutor, kondensatorer innehållande PCB.
• Klorfluorkarboner (CFC/freon)
• Kasserade kondensatorer och transformatorer som innehåller PCB
• Batterier och ackumulatorer
• Amalgamavfall
• Smittbärande avfall och kasserade kemikaler
• Lysrör
• Förorenade jordmassor

 Farligt avfall måste källsorteras!

Farligt avfall måste källsorteras. Kommunen kan föreskriva att vissa andra typer av restprodukter också ska källsorteras. I övrigt är det möjligt till återvinning, energiutgivning och differentierade avfallstaxor som påverkar grad av källsortering.